Begrepp som förändrar världen

Begrepp förändrar världen. Så var det med ordet miljö när det fick sitt genombrott strax efter andra världskriget. En av de första som använde ordet på detta nya sätt var den amerikanske ekologen William Vogt i boken The Road to Survival 1948. Vogt hade studerat naturens tillstånd i Latinamerika och skrivit rapporter till flera regeringar där om hur arter utrotades och hur skövling av skog ledde till erosion och översvämningar. Han samlade också historiska berättelser om hur människor uttömde naturens resurser av vilt, fisk och fågel.

Ordet miljö fungerade hos Vogt som ett sätt att binda samman hela denna mångfald av företeelser, inklusive befolkningstillväxten som han ansåg var alla miljöproblems moder.

Det nya miljöbegreppet spred sig i vissa vetenskapliga kretsar under 1950-talet. Miljö­vetenskap som ett samlande begrepp för forskning om miljön finns belagt från 1959, myntat av Solly Zuckerman, en sydafrikansk zoolog verksam i Storbritannien där han även blev regeringsrådgivare. På 1960-talet kom det stora genombrottet och 1972 anordnades i Stockholm FN-konferensen om miljön. Samma år kom Romklubbens rapport Tillväxtens gränser som med datorernas hjälp tecknade dystra världsscenarier. Vid samma tid inrättades de första miljömyndigheterna och snart fick vi särskilda miljöministrar.

Miljö är ett begrepp som förändrat världen. Ändå fanns det ingen avsikt med det; Vogt använde ordet närmast i förbigående – men världen behövde det.

Nu är ett nytt begrepp på frammarsch: antropocen. Varianter på ordet kan följas ända tillbaka till 1870-talet, men det fick sitt moderna genombrott år 2000 då den nederländske atmosfärkemisten Paul Crutzen, Nobelpristagare 1995 (ozonhålet), använde det vid ett möte med så kallade Earth System Scientists – jordsystemforskare.

Crutzen var missnöjd med holocen som beteckning på vår nuvarande geologiska epok, de 12 000 åren sedan den senaste istiden. Vi behövde ett ord som istället sade som det var: att det nu var människan (anthropos på grekiska) som omvandlade planeten. Det är oklart om Crutzen ens var medveten om att liknande ord förekommit tidigare. Snart började också detta ord sprida sig, först bland forskare men under senare år i allt vidare kretsar. På Google ligger dock anthropocene (2 miljoner träffar) ännu långt efter environment (1,5 miljarder!).

Orden behövs

Både miljö och antropocen beskriver snabb och farlig förändring orsakad av människor. Båda är också integrerande begrepp som samlar många fenomen i ett enda ord. Antropocen fångar mångfalden av mänsklig dominans över planeten, från plasternas utbredning till infrastrukturer till atmosfärens koldioxid och atomsprängningarnas radioisotoper. Jordsystem­forskarna har också utvecklat idén att planeten har gränser. Om de överskrids kan naturliga förändringar bli dramatiska och våldsamma.

Det är antropocens styrka som begrepp – den planetära skalan. Men samma egenskap är också en svaghet. Miljö hade mening också på den minsta skalan. Miljön fanns utanför knuten i en hage eller bäck, rentav inne i fabriken eller skolan – arbetsmiljö, inomhusmiljö. Miljön kunde knytas till sociala förhållanden. Den var sämre för vissa, bättre för andra. Miljö fick därför snabbt en politik som människor kunde identifiera sig med.

En miljörörelse uppstod. Det är inte lika lätt att tänka sig en antropocenrörelse, eller ett antropocendepartement.

Geologerna diskuterar även när antropocen ska anses börja – med jordbruket, ångmaskinen, atombomben…? En del geologer tycker att det är störande, ”politiskt”, med mänskligt inflytande över jordens lagerföljd. Marknadsliberalt orienterade ekomodernister är desto mer entusiastiska och tycker att det är bra att människor omformar planeten till den bästa möjliga. Några av dem tror rentav att antropocen var Guds avsikt, det högteknologiska planetparadiset förverkligat.

De välbeställdas spår

Andra opponerar mot begreppets homogenisering av mänskligheten. När allt kommer omkring är det en välbeställd minoritet som sätter de djupaste spåren i planeten. Spåren förskräcker dessutom. Jorden blir bara mer och mer hotad och litteraturen om antropocen är ibland lika nattsvart som Vogts budskap för sjuttio år sedan.

Ordet antropocen fångar en obestridlig planetär verklighet. Men det som kommer att avgöra dess framtida betydelse är om begreppet kan bli användbart för många, som ordet miljö blev. Personligen tror jag att det vore bra om begreppet blir en officiell beteckning på vår nuvarande epok, exempelvis med 1789 eller 1945 som begynnelseår. Det skulle göra att vårt klots sårbarhet och vår civilisations problematiska makt fick ett officiellt erkännande. Det skulle också bli skolboks­kunskap i hela världen.

Kanske är miljö och antropocen bäst som varandras komplement. Miljö för den lokala och nationella skalan, där människor lever och verkar. Antropocen för den planetära. Också denna mycket stora skala har sin politik, fast ännu mycket outvecklad. Än så länge är det tillåtet för storkonsumenterna att försämra allas klimat och försura allas världshav – medan det är otillåtet att kasta minsta lilla skräp in på grannens tomt. Antropocen kan bli ett ord som hjälper oss att tänka om det vi alla äger tillsammans. Världen behöver även antropocen.