Ett klokare EU

Efter Sveriges första val till Europaparlamentet skrev jag en krönika i Dagens Nyheter. Bara 40 procent av de svenska väljarna hade röstat.

Jag tröstade med den svenska demokratins trevande start. Och att valdeltagandet ännu vid 1920-talets slut nätt och jämnt nådde 50 procent.

”En politisk kultur är en kollektiv läroprocess”, skrev jag och spådde att valdeltagandet skulle stiga med tiden. Liksom valtemperaturen, eftersom svenskarna efter hand skulle förstå EU bättre och inse att det var där framtiden fanns.

Sverigedemokraterna har blivit nejsägaren

År 2019 var valdeltagandet 55 procent. Vi är nu framme vid det sjunde svenska EU-valet och min gissning är både att trenden uppåt kommer att fortsätta och att intresset för valet kommer att stiga eftersom EU åstadkommer något.

Mycket har onekligen hänt. På 1990-talet var Miljöpartiet och Vänsterpartiet tydligt EU-fientliga. Det är de inte längre.

Sverigedemokraterna övertog 2014 rollen som svensk nejsägare. Partiet fångar nu den brokiga och bråkiga swexitnationalistiska opinionen.

Moderaterna har bytt syn

Moderaterna var genuina EU-entusiaster och fick följaktligen många frihetsälskande svenskars röster. De senaste valen har partiet legat kring 15 procent, tycks ha tappat friheten och ser EU främst som ett redskap för att stoppa migranter.

Jag tror, efter 30 år, att inte bara de svenska väljarna utan även de svenska partierna verkligen har börjat förstå EU bättre och att unionen nu är världens ledande kraft för fred och frihet.

Det är en frihet som inte bara har med handel och konkurrens att göra, utan kräver ansvarstagande för fredens och frihetens förutsättningar: miljö, klimat och rimlig internationell rättvisa.

”Britterna ångrar sig redan”

Särskilt EU-kommissionen men också parlamentet har förstått hur de grepp ser ut som gör att mål kan sättas och nås inom dessa områden. EU har blivit det (klokare) moderniseringsprojekt för vårt århundrade som nationalstaterna var i det föregående.

EU inser att friheten för handel, rörlighet och resursutvinning måste balanseras av starka krafter som minskar dessa friheters inbyggda skadeverkningar. Därför prioriterar EU kolbindande skog, förnybar energi, högre skatter på utsläpp och lägger miljarder på Ukrainas försvar och fortsatt humanitärt bistånd till världens konflikthärdar.

Det var sådant som många den första generationens EU-vänner trodde att de skulle slippa med unionen. Därför är EU-valet nu en upp- och nervänd värld i förhållande till 1995.

EU framstår som klokare och mer framsynt än strängt taget varje enskilt medlemsland. Britterna ångrar sig redan.

Så jag lägger min röst med ännu större tillförsikt och förhoppningar än förr. Vi kommer att vara fler svenskar än någonsin som gör det. För världen har blivit hemsk, men inte EU som blivit bättre än vi trodde.

Sverker Sörlin är professor i miljöhistoria och författare.