Historisk försvagning av strandskyddet

Utredningen föreslår bland annat att länsstyrelsen ska kunna avsätta stora områden som ”landsbygdsområden” där strandskyddet helt eller delvis upphävs. Vad som anses vara ”landsbygd” är emellertid otydligt och utrymmet för godtycke är stort. Mycket stora områden med höga naturvärden riskerar att försvinna. Utredaren påstår att ”en varsam tillämpning” bör innebära att den negativa påverkan på miljön blir begränsad, men förslag som talar för eller påbjuder ”en varsam tillämpning” lyser med sin frånvaro. Det konstateras också att ”den föreslagna bestämmelsen kan/ …/vara svårtolkad innan praxis har utvecklats”.

Det generella strandskyddet vid små sjöar och vattendrag föreslås tas bort, vilket innebär minskat skydd för djur och växter med tiotusentals kvadratkilometer. Det föreslås även vara möjligt att lätta på skyddet längs kusterna, i skärgården och vid de stora sjöarna genom att inkludera områden i ett ”landsbygdsområde”. Samtidigt lever utredningen inte upp till uppdraget att föreslå hur skyddet kan stärkas i exploaterade områden.

Det behövs självklart bättre förutsättningar för att bo och arbeta på landsbygden, men frågan är hur och för vem en god landsbygdsutveckling skapas. Allemansrätten och majoritetens möjlighet att kunna uppleva orörda stränder måste gå före individens enskilda boendeupplevelse, särskilt i tätort och tätortsnära områden. Tillgången till vackra stränder och ett rikt växt- och djurliv ökar möjligheten att locka besökare till landsorten, vilket kan bidra till såväl arbete som utveckling. Att bygga strandnära är dyrt, varför det strandnära läget ofta tillfaller den med god ekonomi, inte sällan som ett fritidshus. Det bidrar snarare till att öka än minska kostnaderna för kommunerna, då skatteintäkten tas in någon annanstans.

I en tid när Sverige bara klarar av att nå ett av sexton miljömål och såväl EU som FN ställer krav på att öka den skyddade arealen för att stoppa förlusten av arter, läggs ett förslag som, om det blir verklighet, minskar arealen skyddad natur rejält och gör det betydligt svårare att nå Sveriges miljö- och friluftsmål.

Sveriges unika strandskydd har funnits sedan 1950-talet. Det är avgörande för allemansrätten, skydd av värdefull natur och motståndskraft mot klimatförändringar. Tack vare det står Sverige bättre rustat än många andra länder för att möta klimatförändringarna. Orörda stränder med naturlig vegetation fungerar som buffertzoner, som dämpar häftiga vattenflöden och mildrar effekten av översvämningar. Grunda vikar med undervattensängar, som är viktiga kolsänkor, kan till och med motverka klimatförändringarna.

Naturskyddsföreningen har kämpat för strandskyddets tillblivelse och kommer att slåss för dess bevarande. De närmaste månaderna blir avgörande för kommande beslut.

Ordförande Johanna Sandahl och generalsekreterare Karin Lexén