Forskning saknas när PFAS förbränns
Lokalpolitikern Karin Lindqvist Kax (C) i Kumla varnar för konsekvenser av förbränning av avfall med PFAS. Fortum Waste Solutions säger sig inte ha forskning på konsekvenserna av sin verksamhet, men fortsätter ändå.
Välkommen till Kumla! Bygg ditt hus här, vandra i vår unika natur och andas PFAS-partiklar som kan virvla runt i luften. Farligt? Det kan det vara. Men eftersom ingen forskning finns fortsätter avfallsbolaget att bränna PFAS-ämnen i sin ugn.
”Jag känner inte för att skratta”
Det låter som Hasse & Tages sketch om Harrisburg, men jag känner inte för att skratta. Och det är lätt att raljera när saker blir så dumma att man inte riktigt vet hur man ska reagera.
I början av april kunde vi lyssna till P4 Örebros inslag om rädslan hos grannarna i närheten av Fortum Waste Soluitons anläggning i Kvarntorpsområdet, Kumla. Orsaken till rädslan var verksamhetens hantering av PFAS-ämnen i form av kasserat brandskum som mottagits för destruktion.
Materialet bryts inte ned helt
Vi får i inslaget höra att det inte finns tillräckligt med forskning kring vad som händer med materialet när det förbränns. Forskningen kring PFAS och liknande ämnen är i sin linda, viss forskning finns vid förbränning i en temperatur som är 200 grader lägre än bolagets förbränningstemperatur.
Resultatet? Materialet bryts inte ned i sin helhet. Vi vet inte om det uppstår andra farligare partiklar eller ämnen. Vi vet inte hur de färdas genom luften. Är de flyktiga och dimper ned i Finland eller är de tyngre rackare som faller ned i centrala Örebro?
Företrädare för bolaget säger i intervjun att det inte finns relevant forskning och metoder att mäta röken och eventuella partiklar som bolmar ut ur skorstenen. Jag vet inte vad vd Jessica Cedervall menar med relevant forskning, men Umeå universitet har de facto mätt just detta i sin studie som publicerades i somras.
Trots att Fortum Waste Solutions saknar tillgång till relevant forskning och möjlighet att mäta halt i rökgasen blir alltså bolagets slutsats: vi eldar.
Ger kalla kårar
I dokumentären The Devil We Know, från 2018, av Stephanie Soechtig beskrivs det hur fåglarna regnar döda ned från himlen när bolaget Du Pont (tillverkare av Teflon som innehåller PFAS) hettar upp ett PFAS-liknande ämne i sitt labb, i West Virginia, i USA.
Det är en dystopisk och skrämmande bild som ger mig kalla kårar. Att samma scenario nu skulle kunna återupprepa sig i Kvarntorp, i Örebro län är svindlande.
”Vår underlåtelse måste sluta här”
I P4 Örebros inslag liknar en av de som boende avfallsbolaget med Astrid Lindgrens onda monster Katla i Bröderna Lejonhjärta. Om bolaget är Katla, vad gör det oss politiker och myndigheter till? Tengils män som matar Katla med tillstånd och markförsäljningar.
Helt klart är att vår underlåtelse att handla måste sluta här. Om någonting kan vara farligt, så borde vi stoppa det fram tills att vi med säkerhet vet att det inte är farligt. Eller tänker jag fel?
Det var inte länge sedan som invånare i Kallinge, i Blekinge, stämde det kommunala bolag som levererade dricksvatten spetsat med PFAS till kommuninvånarna. Fantastiskt nog dömde Högsta domstolen till invånarnas fördel.
”Kvarntorpsområdet i Kumla blir ett nytt experiment”
Hos Kallingeborna uppmättes bland de högsta halter av PFAS i världen! Jag tänker att det är en föga tröst att finnas med i Guinness rekordbok när man bär på ett gift i kroppen.
Nu blir Kvarntorpsområdet i Kumla alltså det nya experimentet där vi får se vad som händer när PFAS kan spridas i vår luft. För stort för de flesta av oss att orka ta in.
Kanske klarar vi att ducka när någon enstaka fågel kraschar ned från himlen. Men tyvärr är sanningen den att någon har satsat din hälsa i ett spel där du kan förlora.
Trösta dig då med att du vet att du aldrig får del av vinsten.
Karin Lindqvist Kax, kretsstyrelseledamot för Centerpartiet i Kumla och ersättare i kultur- och fritidsnämnden