Henrik Ekman: Dags för kompromiss om vargen

När jag var ung fältbiolog fanns det noll vargar.

1983 föddes första kullen i Värmland. Då hade vi tio vargar.

När jag följde vargfrågan på Aktuellt under första halvan av 90-talet fanns det under 30 vargar i Sverige.

När vintern kom 2008 hade vargstammen nått riksdagens dåvarande mål på 200 vargar.

Förra vintern uppgick stammen till cirka 340 vargar.

Ändå kallas vargen fortfarande hotad.

Det är den kanske. Men inte i första hand av inavel utan hat och tjuvjakt.

Nu är det dags för en kompromiss. Naturvårdsorganisationerna slutar överklaga licensjaktbesluten. Jägareförbundet accepterar fler vargar än man gjort hittills. Varför inte 370? Då räcker det enligt Naturvårdsverket med att en ny invandrad varg kommer in i aveln vart femte år för att stammen ska ha gynnsam bevarandestatus.

Och skogsbolagen accepterar en älgstam som räcker till både folk och vargar.

Populistiska rörelser har medvind

Det är mycket som står på spel. Ett återkommande tema i analyserna av Donald Trumps valseger och britternas ja till att lämna EU är gapet mellan storstädernas eliter och ”vanligt folk” där utanför. Populistiska rörelser har medvind.

Nog liknar det diskussionen i Sverige. Och vi kan lägga till vargen som en faktor av betydelse. Det arma djuret har alltid fått symbolisera allsköns jävelskap och passar perfekt som bild av eliternas övergrepp på en utsatt landsbygdsbefolkning.

Man ska akta sig för att skämta bort det. Det spär bara på ilskan, som när DN:s ledarskribent Hanne Kjöller rekommenderade kognitiv beteendeterapi för de vargmotståndare som kände obehag.

Snygg retorik, men inte hjälper den vargen.

Tror ni mig inte? Titta in på något forum på nätet. Där kan det låta så här i kommentarsfälten:

jag kommer att hjälpa de person som åker i fängelse för att ha skjutit en varg för tidigt, ekonomiskt, nått annat kan jag ej bidra till, men nu tar vargen över samällen.
detta är lika jävla fel som imigrationen eller arbetslösheten

Jag skulle också innerligt önska att jakttidningarna skrev något positivt om det vackra och spännande djuret varg och att naturvårdens tidskrifter uttryckte förståelse för jakt. Idag är bådadera lika sällsynta som vitryggig hackspett i en produktionsskog.

Två synsätt frontalkrockar

Två synsätt frontalkrockar och vardera sidans anhängare stärks i sin tro när de inte möter de andras verklighetsbeskrivning. Det cementerar låsningen i vargfrågan.

Jägarna vill förvalta vargen så som viltarter traditionellt förvaltats i Sverige. Mot dem står en vetenskaplig syn att det av genetiska skäl krävs betydligt fler vargar, kanske flera tusen, för att långsiktigt undvika utdöende på grund av inavel. Och så har vi djurvänner som anser att vargen är ett för fint djur för att skjutas ihjäl.

Men sociologi är också en vetenskap, liksom statsvetenskap. Och jag tror att dessa båda discipliner kan lära oss något om riskerna med uppdämd frustration hos breda befolkningslager. För naturvården – och för demokratin.

När Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen och WWF började överklaga licensjaktsbesluten vann de en del kortsiktiga segrar. Vargstammen har vuxit. Men det har också misstron mot experter, myndigheter och politiker. En trumpifiering, om ni vill.

Det senaste överklagandet, av 2017 års licensjakt där 24 vargar ska få skjutas, stod Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen bakom, inte WWF. Kanske ett första steg i rätt riktning.

Avslag på överklagandena

Precis till nyår kom Högsta förvaltningsdomstolens beslut som innebar avslag på överklagandena. Vargjakten kunde därmed inledas 2 januari.

Jag har sagt länge att målet för vargens vänner borde vara att förhindra att alla hyggliga människor skjutsas i armarna på de extrema. Överklagandena har med kuslig precision åstadkommit just det.

Amos Oz skriver i Konsten att bota en fanatiker:

”Ordet kompromiss har ett förfärligt dåligt rykte i Europa. Särskilt bland unga idealister, som alltid betraktar kompromisser som opportunism, som något lömskt och ljusskyggt, som ett tecken på bristande integritet. Inte i min vokabulär. För mig betyder ordet kompromiss liv.”

Även för vargen, kan man tillägga.

/Henrik Ekman

Journalist, naturfotograf och författare, ansvarig för SVT:s inköp av naturfilmer