”Klimatalliansen kan inte vänta längre”

I DN:s artikelserie ”klimatledarna” konstaterar Miljöpartiets ena språkrör Per Bolund att ”det kommer […] krävas individuellt engagemang och beteendeförändringar” för att klara omställningen. Det har länge varit en väl spridd insikt bland Miljöpartiets medlemmar, men nu formuleras den också, äntligen, av partiets ledning i Sveriges största dagstidning.

Miljöpartiet utkristalliseras nu som ”det enda klimatpartiet i Sveriges riksdag”. Påståendet är inte bara en del av den egna svansföringen, utan också understött av bland annat Naturskyddsföreningens miljö- och klimatranking. Opinionssiffrorna stiger för varje mätning och fyraprocentsstupet försvinner i bakgrunden. Allt detta är förstås glädjande, men långt ifrån tillräckligt.

FN:s klimatpanel dömer i princip ut möjligheten att hålla temperaturökningarna under 1,5 grader och med nuvarande utsläppsnivåer har Sverige förverkat sin kvot redan kommande mandatperiod. Allt detta sker i det årtionde som Johan Rockström, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research, beskriver som avgörande för mänsklighetens framtid på jorden.

Åtta år kvar av detta avgörande årtionde. En period då Sverige måste halvera sina utsläpp för att leva upp till sina egna målsättningar. Den korta tiden gör nu att en stor och snabbt växande andel av befolkningen i Sverige är på väg att förlora hoppet.

Uppgivenheten får starkt stöd hos Kevin Anderson, professor i energi och klimatförändringar. Han skattar risken för mänsklighetens misslyckande till 95 procent.

Vi håller alltså en hundrasidig tärning i vår hand. Fem sidor ger vinst och nittiofem kan leda till civilisatorisk kollaps. Vem vill kasta en sådan tärning?

För att våra chanser inte ska reduceras till noll måste vi, enligt Anderson, nu öppet och ärligt prata om de utmaningar vi står inför. Det räcker inte, som Bolund antyder, att livsstilsförändringar lämnas till privatpersonen att initiera.

Förändringarna måste på kort tid formas till följd av initiativ på statlig och överstatlig nivå. Den traditionella tillväxten måste omedelbart ersättas med andra framgångsmått.

Forskning visar om och om igen att en tillräckligt stor frikoppling av utsläpp från tillväxt inte är möjlig i rådande ekonomiska system. Ökad tillväxt leder till ökade utsläpp. Det måste kommuniceras.

Flygplanen ska långtidparkeras. Den hållbara industriella revolutionen måste stimuleras. Massiva statliga investeringar i hållbar infrastruktur och skyddsåtgärder behöver ske med statliga lån långt utanför det finanspolitiska ramverket. Regeringen måste riggas för katastrofläge.

Den överhängande risken för mänsklighetens undergång är långt större än det partipolitiska spelet hos Sveriges åtta riksdagspartier. Den insikten måste nu partiledarna både bära och torgföra under valrörelsen.

Vi är i en helt ny tid. Nya politiska allianser måste bildas och överlevnaden bli en gemensam sak. Miljöpartiet har en gyllene möjligheten att ta den ledningen och visa vägen.

Retoriken behöver gå från ”frivilliga individuella initiativ” till ”akut samhällelig katastrofmobilisering”.

Klimatalliansen hoppas på detta, men kan inte vänta längre.

Vi driver därför en egen valrörelse där vi talar klarspråk. Vi befinner oss i en katastrof. Vi måste agera nu och tillsammans.

Gudrun Schyman
Pontus Bergendahl
William Grönlund

Samtliga undertecknare är talespersoner för Klimatalliansen.

Läs också Sveriges Naturs serie med riksdagspartiernas debattinlägg om miljöpolitiken inför valet:

”Vi har inte råd att vänta med klimatinvesteringar” (V)
”Liberalernas miljöpolitik har gett resultat” (L)
”Obegripligt att sju partier i riksdagen vill försvaga klimatpolitiken” (MP)
”Det går att förbättra miljön i våra hav” (C)
”Skyttegravskriget mellan kraftslagen måste få ett slut” (M)
”Socialdemokraternas föregångslandspolitik måste få ett slut” (SD)