Även vi i Sverige fick känna av vad extrema väderhändelser kan innebära.
Klimatfrågan är akut
Ytterligare en sommar har passerat. Detta blev sommaren som gick till historien som den varmaste sedan temperaturmätningarna började för 260 år sedan, sommaren då björklöven blev gula redan i juli.
Även vi i Sverige fick känna av vad extrema väderhändelser kan innebära, och hur sårbara vi är för torka, stormar och plötsliga skyfall. Det blev också sommaren då skogsbränder präglade nyhetsrapporteringen och skördetröskor blev stående på grund av risken för gnistbildning. Och det blev sommaren då många som längtat efter värmen ändå inte riktigt kunde njuta fullt ut av den, då påminnelsen om att något allvarligt håller på att ske blev mycket påtaglig.
Det blev också sommaren då klimatet blev en del av valrörelsen, då partierna på bästa sändningstid fick försvara sina klimatpolitiska förslag, där alla partier utom Sverigedemokraterna har bekräftat riksdagens mål om att Sveriges utsläpp ska minska med 85 procent till år 2045. Även Sverigedemokraterna kom visserligen med några klimatpolitiska förslag men dessa handlar framför allt om kärnkraft eller åtgärder någon annanstans.
Självklart står vi inför en global utmaning som kräver åtgärder också på andra ställen på jorden. Men för att klara de internationellt uppsatta klimatmålen behöver hela världens utsläpp närma sig noll år 2050. Det innebär en stor utmaning för alla och kräver en gigantisk omställning. Och många svenska företag, kommuner och organisationer har insett att de har allt att vinna på att ligga i framkant i omställningsarbetet. Dessutom vore det minst sagt moraliskt tvivelaktigt om vi som rikt land skulle lägga ansvaret på andra länder som per person släpper ut långt mycket mindre än oss. Nej, Sveriges utsläppsminskningskurva behöver i stället drastiskt böjas nedåt så att utsläppen av koldioxid är noll före år 2030.
Snart har vi en ny regering och nya ledningar i landets kommuner och landsting. Åtgärder för att minska utsläppen måste komma högt upp på dagordningen i de beslutande församlingarna. Men den här sommaren har också visat på behovet av åtgärder för att minska sårbarheten, där friska ekosystem och bevarad biologisk mångfald är nyckelkomponenter. Grönområdenas betydelse för skugga vid extrem värme och avrinning vid skyfall kan inte underskattas, liksom vikten av levande skogar, våtmarker och ett starkt strandskydd. Strändernas markzoner är viktiga barriärer för att fånga upp och filtrera utsläpp av kemikalier och gödande ämnen. Med hårdgjorda ytor och bebyggelse försvinner dessa buffrande ekologiska funktioner, liksom möjligheten att stå emot tillfälliga stora vattenmängder.
Klimatfrågan är akut. Sverige kan visa att en kraftfull politik skapar lösningar för morgondagen och att ett näringsliv i framkant, förutom att det investerar i en långsiktigt trygg marknad, också kan katalysera en global progressiv och fossilfri utveckling. Sverige har också försutsättningen att visa att klimatfrågan måste hanteras med insikt om vår sårbarhet inför artutrotning och utarmning av ekosystem. Naturskyddsföreningens budskap om att klimatet hänger ihop med frågan om att bevara den biologiska mångfalden har aldrig varit viktigare än nu.
