”Naturskyddsföreningen behöver arbeta med hållbart lantbruk”

Naturskyddsföreningen har agerat och tagit aktiv ställning för förstärkt skydd av svenska skogar och för ett naturnära skogsbruk. Vi hoppas att föreningens konferens ”Mat, mark och mångfald”, som hölls nu i maj blir starten för ett aktivt arbete för ett hållbart lantbruk.

I industrikulturens övertro på teknikens outtömliga möjligheter har vi även industrialiserat lantbruket hårt. I Sverige har vi ett högt specialiserat odlingslandskap med monokulturer och en storskalig djurindustri. Dessa former av lantbruk är ett växande hot mot de grundläggande ekosystemprocesserna vi alla är beroende av.

Vårt västerländska levnadssätt har lett till att hela sex av nio planetära gränser för ett hållbart liv på planeten har överskridits. Vår industrialiserade matproduktion bidrar inom samtliga problemområden.

Vi kan inte hitta någon annan verksamhet med samma breda negativa påverkan. Detta instämmer även Johan Rockström med fler med i boken ”En jord för alla”.

Enligt forskare står lantbrukets utsläpp av olika växthusgaser globalt sett för minst en fjärdedel av de totala utsläppen. Dessa har ökat rejält med produktion av konstgödsel och med industriell djuruppfödningen.

Lantbruket är den främsta boven till den snabba minskningen av biologisk mångfald, genom monokulturer, minskat bete och genom massiv och ökande användning av bekämpningsmedel och konstgödsel. Minskad biologisk mångfald blir i sig en nedåtgående spiral – särskilt när antalet pollinerare minskar drastiskt.

Bekämpningsmedel bidrar till den alltför snabba ökningen av nya kemiska substanser i livsmiljön. Djurindustrin och lantbrukets gödsling – konstgödsel såväl som naturgödsel och inte minst flytgödsel – är de absolut främsta orsakerna till ökande utsläpp av lustgas och metan i atmosfären samt övergödning av kväve och fosfor i vattendrag.

Konstgödsel och bekämpningsmedel stör även mikrolivet i marken – det som upprätthåller bördighet och mullhalt i jordbruksmarken. Marken utarmas och mister sin förmåga att hålla vatten – det så kallade gröna vattnet.

Tillsammans med att klimatförändringarna ger mycket instabilare väder gör detta att ytvattnet minskar och lantbrukets behov av konstbevattning ökar storskaligt. Inom särskilt utsatta områden hotas tillgången till grundvatten.

Ny jordbruksmark för produktion av kraftfoder till djurindustrin bryts i delar av världen. Samtidigt förstörs bördig mark när städer växer och infrastruktur byggs ut.

Det sista händer om och om igen också i vårt land.

I den rådande civilisationskrisen är det nödvändigt att kunna skilja på när tekniken hjälper och när den stjälper. Samtidigt som de tekniska landvinningarna gått framåt med stormsteg ligger forskning och kunskapsutveckling efter när det gäller att studera och förstå naturliga ekosystemprocesser.

Dessa återskapar ständigt – regenererar – planetens växtlighet, vilket i sin tur är grunden för allt annat liv. Forskningen på jordarnas ekosystem och dess hälsa drivs framtår av forskare i Australien och USA – länder som erfarit stora negativa påverkningar av lantbrukets storskaliga industrialisering.

Vi har börjat förstå och värdera ett bruk av jorden i sampel med ekosystemen mer och mer. För lantbrukets del används benämningen ekologiskt regenerativt lantbruk och för skogsbruket talar vi om ett naturnära skogsbruk.

I ovan nämnda bok, ”En jord för alla”, tar författarna upp sex punkter för en nödvändig reformering av dagens lantbruk.

1. Stoppa utvidgning av odlingsmark i skogar, våtmarker eller andra ekosystem. Producera mer med mindre insatser genom regenerering av jordar.
2. Gör lantbruket till ”kolinlagringsänglar” inom cirka tio år.
3. Öka den biologiska mångfalden inom lantbruket.
4. Återställ jordarnas hälsa. Detta är avgörande för civilisationens överlevnad.
5. Förvalta motståndskraften i hav och sötvattensresurser.
6. Stöd lokal produktion och lokal konsumtion där det är möjligt

Det ekologiska regenerativa lantbruket är vägen framåt och det genast! Att fortsätta med det slags lantbruk som dominerar i dag är att såga av den gren vi sitter på.

Under något tiotal år har det regenerativa lantbruket utvecklats i USA och Australien och vad gäller holistisk djurhållning även i Zimbabwe. Arbetsformerna bygger både på nya vetenskapliga rön och på beprövad lokal kunskap.

Ny kunskap kommer från forskningen om mikroliv och hela det komplexa ekosystemet under marken.  Den har lett till att man inom det regenerativa lantbruket minimerar jordbearbetning, samodlar olika grödor, håller jorden täckt året runt, använder fermenterad kompost och roterande bete för klövdjur.

Behov av konstgödsel och kemikalier minskar dramatiskt för att efterhand, upphöra när jordhälsan återställts. Nygammalt är att använda naturgödsel, tillämpa växelbruk på åkrarna och att ha integrerad djurhållning utifrån den enskilda gårdens kapacitet.

Ett ekologiskt regenerativt lantbruk kan tillsammans med ändrade kostvanor ge en livsmedelsproduktion inom de planetära gränserna, som klarar försörjningen av en ökande befolkning. För den biologiska mångfalden och för kolinlagringen i marken, och därmed för klimatet, kan lantbruket gå från att vara rejält tärande till att bli lika rejält närande.

Det är en oerhört tuff och en lika viktig utmaning att ställa om till ett ekologiskt regenerativt lantbruk, att avveckla den industriella köttproduktion och att i grunden förändra våra kostvanor.

Naturskyddsföreningen ligger väl framme när det gäller skogen. Med denna debattartikel vill vi bidra till att föreningen blir lika kunnig och engagerad i att sprida kunskap och påverka politiken vad gäller det ekologiska regenerativa lantbruket.

Aina Hagberg, Stranda Naturskyddsförening, Mönsterås
Daphne Thuvesson, Kalmar Naturskyddsförening