”Naturskyddsföreningens förslag minskar möjlighet till omställning”
Flera av de förslag som Naturskyddsföreningen presenterat för riksdagspartierna var försåtliga. Miljöorganisationerna och Miljöpartiet sitter inte med facit på bra miljöpolitik, skriver kristdemokraternas klimatpolitiska talesperson, Kjell-Arne Ottosson.
När Naturskyddsföreningens granskning av partierna presenterades i maj blev Kristdemokraterna i en debattartikel från en lokal Naturskyddsförening utnämnd till ”miljöpolitikens bottenskrap”. Vår uppfattning är att varken Naturskyddsföreningen, WWF, Miljöpartiet eller någon annan sitter med facit på hur miljöpolitiken ska utformas för att i alla lägen vara den bästa.
Att i stället presentera våra svar på frågorna med att ”de står längst ifrån vår uppfattning om hur miljöpolitiken bör utformas” skulle ha varit mer rättvisande. Ett politiskt parti måste ta hänsyn till en hel massa saker när politiken utformas.
Klimat- och miljöpåverkan, påverkan på enskilda människors och företagares ekonomi, samhällsekonomi, sociala effekter av politiken, kulturella aspekter med mera. Gör man inte det så missar man innebörden i FN:s tre hållbarhetsdimensioner miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet.
Den klimat- och miljöpolitik vi representerar har som yttersta mål att skapa ett samhälle där våra medborgare inte ”tvingas tillbaka till grottan”. Vi är övertygade om att miljömässigt hållbar utveckling kan gå hand i hand med positiv ekonomisk och social utveckling.
I den enkät Naturskyddsföreningen under vårvintern skickade till riksdagspartierna fanns ett stort antal förslag vi skulle ta ställning till med ja eller nej-svar. Även om vi i vissa fall kunde hålla med om delar av förslagen blir det försåtligt, till exempel förslaget: Genomför en genomgripande skattereform som tydligt styr mot miljömålen.
Vi tvingades svara nej med motiveringen: Vi anser att en skattereform skulle behövas men att ”tydligt styra mot miljömålen” riskerar att påverka företag och privatpersoner orimligt hårt om inte tillräcklig hänsyn tas till andra faktorer (som till exempel FN:s hållbarhetsdimensioner).
Från senare delen av 1960-talet och något decennium framåt skedde en stor förändring av skogsbruket då mekaniseringen möjliggjorde ett storskaligt skogsbruk. Avigsidorna gjorde sig påminda och sedan 1990-talet sker skogsbruk med en helt annan hänsyn till djur, växtlighet och andra miljöaspekter.
Eftersom skogsbruk hör till en av de mest långsiktiga verksamheterna i landet tar det lång tid att se effekterna av förändringen. Att inskränka skogsbruket som Naturskyddsföreningen och EU vill, kommer kraftigt minska möjligheten till en omställning mot ett fossiloberoende samhälle.
Skogsprodukter är helt nödvändiga för att ersätta miljö- och klimatpåverkande material som stål och betong. Bygger vi mer i trä så blir husen också långsiktiga kolsänkor. Att låta träden stå kvar i skogen, dö och brytas ner medför att kolet i stället frigörs vid förmultningen och ingen klimatvinst görs.
Klimatfrågan är global, därför vill vi utveckla systemet med utsläppsrätter, bland annat genom att Sverige köper upp och annullerar utsläppsrätter så att de försvinner med en högre takt än vad den automatiska annulleringsmekanismen medför. Vi menar att mycket av den svenska klimatpolitiken styrs av ett dåligt samvete och strävan att visa att vi kan göra mest i världen.
Sverige kan, och ska, ligga i framkant, men vi måste också se till att varje satsad krona ger så stor effekt som möjligt. Allt annat vore vårdslöshet med skattebetalarnas pengar och/eller företagens konkurrenskraft.
Vi vill öka elektrifieringen med hjälp av fossilfritt producerad el. Det behövs mer av alla kraftslag; sol, vind, vatten och kärnkraft.
Vattenkraften hotas genom den pågående prövningen för nya miljötillstånd. Vi värnar den småskaliga vattenkraften, som kanske började med en damm och ett vattenhjul för kraft till bergsbruk eller en kvarn där sedan en turbin för elproduktion installerats. Självklart ska anläggningarna miljöanpassas, men när bara prövningen kostar många hundratusentals kronor finns inga pengar kvar till miljöanpassning.
Som en övergångslösning tills att fossilfria alternativ finns tror vi att tekniken att samla in och lagra koldioxid i olika industriprocesser är en del av lösningen att minska koldioxidhalten i atmosfären. Vi ser redan nu hur Cementa på Gotland satsar stora pengar för att utveckla tekniken.
Teknikoptimism är inte naivt, utan vi ser viktiga landvinningar hela tiden. Det tillsammans med lösningar som faktiskt får effekt är Kristdemokraternas svar på klimatfrågan.
Kjell-Arne Ottosson, klimatpolitisk talesperson (KD)
Detta är den sjunde artikeln i Sveriges Naturs serie med riksdagspartiernas debattinlägg om miljöpolitiken inför valet.
”Vi har inte råd att vänta med klimatinvesteringar” (V)
”Liberalernas miljöpolitik har gett resultat” (L)
”Obegripligt att sju partier i riksdagen vill försvaga klimatpolitiken” (MP)
”Det går att förbättra miljön i våra hav” (C)
”Skyttegravskriget mellan kraftslagen måste få ett slut” (M)
”Socialdemokraternas föregångslandspolitik måste få ett slut” (SD)
Läs mer opinionstexter:
Inför COP 29: ”Framtiden känns allt farligare”Gör samernas röster hörda
Rädda regnskogen nu!