"Den biologiska mångfalden utgör ett komplicerat system och kan sägas vara planetens skyddsväv", skriver Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl och generalsekreterare Karin Lexén.
Nu är det allvar för skogen
Något mycket allvarligt håller på att hända. Vi har länge hört om artutrotningen och att den går fortare än någonsin. Kanske har det varit lite svårt att ta till sig?
Nyligen kom en larmrapport från en forskargrupp i Tyskland. Sedan slutet av 1980-talet har antalet insekter i 63 tyska naturreservat minskat med nästan 80 procent. Forskarna vågar inte dra fullständiga slutsatser, men intensifierat jordbruk, inklusive användandet av bekämpningsmedel och det faktum att naturreservaten ligger insprängda mellan jordbruksområdena är troliga förklaringar.
Mår allt sämre
En annan mycket allvarlig signal är nya siffror från FN:s klimatorganisation World Meteorological Organization som visar att halten av växthusgaser i atmosfären ökar och nu är högre än på 800 000 år, trots att utsläppen håller på att plana ut. I en nyligen publicerad debattartikel skriver Johan Rockström att detta tyder på att planetens egen förmåga att ta upp koldioxid har fått sig en knäck. Skogar, hav och andra ekosystem som hittills har slukat stora mängder av de utsläpp som människan orsakat mår allt sämre och klarar snart inte att buffra våra utsläpp.
Detta visar med all önskvärd tydlighet hur viktigt det är att ta ett helhetsgrepp när vi ska möta miljöutmaningarna. Vi måste radikalt minska utsläppen av växthusgaser. Men vi måste också med kraft värna och stärka den biologiska mångfalden. Den utgör ett komplicerat system och kan sägas vara planetens skyddsväv. En utarmad biologisk mångfald innebär skadade ekosystem. Och utan friska ekosystem kommer det att bli mycket svårare, för att inte säga omöjligt, att bygga motståndskraft mot klimatförändringen och andra påfrestningar mot samhället. Därför måste frågor om biologisk mångfald lyftas in i välfärdstrategierna och få en tydlig plats i den annalkande valrörelsen.
Bevara urskog
Våra skogar är centrala för denna diskussion. Med vetskapen om vikten av att stoppa artutrotning måste avverkning av de få urskogar som finns kvar i Sverige genast upphöra. De av riksdagen beslutade miljömålen – som har sin grund i noggrann forskning och övervakning – kommer inte att nås med nuvarande skogspolitik. Det är hög tid att modernisera skogspolitiken. Vi behöver hitta nya vägar till ett hållbart nyttjande av skogsekosystemen där skogens betydelse för allifrån skogsbruk till friluftsliv, turism, jakt och livsmedelsförsörjning beaktas, liksom rollen som kolsänka. Lika central för diskussionen är utvecklingen av jordbruket. Ett mycket tydligare fokus behöver läggas på åtgärder som bidrar till att binda kol och öka den biologiska mångfalden. Ett arbete som inte bara är korsiktigt klimatsmart utan som också tar höjd för ökad motståndskraft i ett allt mer klimatpressat läge.
