Ohelig allians mot miljön

Det fanns en tid då Sverige och Finland betraktades som föredömen i miljöfrågor, men numera bildar de två länderna en ohelig allians som vill montera ner naturskydd och motarbeta internationella miljöavtal. De avskräckande exemplen är många.

Den ständiga kommittén för Bernkonventionen beslu”tade i början av december att minska vargens skyddsstatus. Beslutet fattades efter att EU-
kommissionen hade lämnat in ett förslag om att försämra vargens internationella skydd.

Sverige och Finland var pådrivande i processen. Finlands jord- och skogsbruksminister Sari Essayah (KD) jublade över beslutet och sade sig vara ”väldigt nöjd över att påverkansarbetet har gett önskat resultat”.

Sveriges EU-minister Jessica Rosencrantz (M) välkomnade beslutet som ”ett tydligt exempel på hur vi genom systematiskt arbete i EU får genomslag i frågor som är viktiga i Sverige.”

Läs också: Karin Lexén: ”Det politiska system vi har idag räcker inte” 

Det låter väl lite som Bill och Bull, eller hur? Vem är då elake Måns som håller i trådarna och svarar för kursändringen?

Det finns en gemensam miljöpolitisk nämnare som förenar Sverige och Finland. I Sverige har de högerpopulistiska Sverigedemokraterna lyckats tillskansa sig makt via Tidöavtalet som ger partiet en vågmästarroll och tjänstemän i regeringens samordningskansli.

Läs också: Regeringen anmäls till EU för bristande klimatplan

I Finland har det ultranationalistiska populistpartiet Sannfinländarna lagt beslag på hela 7 av 19 ministerposter i regeringen efter riksdagsvalet 2023. Sannfinländarna kontrollerar bland annat såväl landets finans- som justitiedepartement.

Sverigedemokraterna och Sannfinländarna motarbetar ofta en ambitiös klimatpolitik och vill nedprioritera naturskydd på bred front. Såväl den svenska statsministern Ulf Kristerssons (M) minoritetsregering som hans finländska motsvarighet, Petteri Orpos (Samlingspartiet) majoritetsregering, har följaktligen gått in för massiva nedskärningar av budgetanslagen för miljöförvaltningen.

I Finland skars natur- och miljöbudgetanslagen ner med en tredjedel i slutet av 2023. I Sverige minskar miljöanslagen med nästan 14 miljarder kronor fram till 2025, enligt regeringens budgetprognos.

Konsekvenserna för Sveriges och Finlands internationella miljöpolitik är förödande. Förra årets FN-möte om biologisk mångfald, COP 16, är ett talande exempel. På grund av interna tvister i den finländska regeringen lyckades miljö- och klimatminister Kai Mykkänen (Saml) inte skapa enighet om en gemensam nationell strategi för naturskydd inför mötet.

Inte heller Sverige lyckades presentera en utlovad strategi eller handlingsplan för skydd av biologisk mångfald. På en presskonferens före mötet sade miljöminister Romina Pourmokhtari (L) att strategin ska presenteras med ett års fördröjning, 2025, i stället.

Bägge regeringar har blivit bra på att förhala viktiga miljöpolitiska beslut. Men ibland är det ändå drag under galoscherna.

I Finland sänktes bränsleskatten och i Sverige minskades reduktionsplikten för fossil bensin och diesel i brådskande ordning med utökade klimatutsläpp som påföljd. Gissa vilka som var pådrivande bakom besluten.