Ordförande Beatrice Rindevall och generalsekreterare Karin Lexén. Foto: Jens Sølvberg.
Plan för naturen
Biologisk mångfald är en förutsättning för människors hälsa och välmående såväl som för samhällets förmåga att motverka klimatförändringarnas effekter. Trots det fortsätter vi misslyckas med att skydda den biologiska mångfalden. Naturskyddsföreningens generalsekreterare Karin Lexén och ordförande Beatrice Rindevall vill se förändring.
Vi människor är beroende av den biologiska mångfalden för mat, vatten, vår hälsa och vårt välbefinnande. Den utgör grunden för människans välfärd och existens och är avgörande för vårt samhälles motståndskraft mot klimatförändringar, hälsohot och andra kriser.
Ändå tillåter vi en allvarlig utveckling att fortgå och förvärras. Varken globalt, i EU eller i Sverige har förlusten av biologisk mångfald bromsats upp.
Konferens om den biologiska mångfalden
För att vända den negativa utvecklingen kom världens länder i Montreal 2022 överens om ett nytt ramverk och nya mål för biologisk mångfald. Vid konferensen COP 16, i slutet av oktober i år, ska ländernas arbete för att skydda den biologiska mångfalden konkretiseras.
Överenskommelsens ramverk har fyra långsiktiga mål till 2050 och 23 åtgärdsmål fram till 2030. De viktigaste målen handlar om att skydda 30 procent av jordens yta till havs, i sötvatten och på land till 2030, och att restaurera minst 30 procent av de ytor som har utarmade ekosystem.
Avtalet innehåller också tydliga formuleringar kring skydd av ursprungsbefolkningars rättigheter och att de rikare länderna ska stötta utvecklingsländerna med resurser.
Ingen skarp strategi från Sverige
Före konferensen ska alla länder lämna in sina strategier för hur målen ska uppnås nationellt. Det är ett viktigt tillfälle för regeringen att flytta fram sina positioner, men dessvärre väntas Sverige komma till förhandlingsbordet utan en skarp strategi.
Det officiella skälet är att regeringen inte vill föregå Miljömålsberedningens arbete med att ta fram en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som bidrar till Sveriges åtaganden inom EU och internationellt för biologisk mångfald. Det är ett tunt argument.
Den som vet att Sverige har valt att lägga sig på en otillräcklig miniminivå för att nå EU:s strategi för biologisk mångfald låter sig inte övertygas. Inte heller den som har följt regeringens motstånd mot EU:s naturrestaureringslag, vilket kulminerade i att landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) skickade brev och bad Ungern att rösta nej.
Dessutom har Miljömålsberedningen kommit en bra bit på väg i sitt arbete. Under sommaren fick ledamöter och experter läsa och kommentera ett mycket omfattande underlag, och det finns redan många möjliga och genomförbara förslag som med politisk prioritering skulle ge Sverige en position i täten.
Förstörd natur måste återställas
Men för det krävs nödvändiga beslut om hur vi ska återställa förstörd natur och hur den sista kvarvarande naturskogen ska definieras och skyddas. Och hur vi ska skydda värdefull natur i tätorterna, odlingslandskapet, havet och sötvattnet och se till att den brukas på ett hållbart sätt.
Motståndet är starkt. Inte minst från pappersproducerande skogsbolag som inte vill se minskande avverkningstrakt.
Det finns också mycket rädsla och okunskap i debatten, och för att trygga vägen framåt behövs kloka, modiga och långsiktiga politiska beslut. Ett gemensamt ansvarstagande bortom politiskt spel.
Nu måste de politiska partierna leverera och se till så att klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) tar med sig en skarp strategi till COP 16.
