"De förestående förändringarna av strandskyddslagstiftningen är oroande. " Foto: Getty
Rör inte strandskyddet!
Det finns saker man inte saknar förrän de har förlorats. Allemansrätten är en sådan. Liksom strandskyddet.
Vi är vana vid att kunna gå strandpromenader, rasta hunden och ta med barnen till en strand. Några av oss lägger till med båten i natursköna vikar, ofta utan tanke på att de långgrunda bottnarna också är barnkammare för många fiskarter. Om hösten söker flyttande fåglar upp vikarna för att vila och äta inför sina flygturer söderut.
Strandskyddet möjliggör att alla, oavsett storlek på plånboken, har tillgång till attraktiva stränder. Men strandskyddet är inte bara en viktig del av allemansrätten och miljöskyddet. Det är också ett värn mot riskfyllt byggande längs de stränder och älvdalar som förknippas med faror från ras, skred och översvämningar, vilka befaras öka betydligt på grund av klimatkrisen. Med strandskyddet står vi bättre rustade mot klimatkrisen än många andra länder.
Trots strandskyddets positiva effekter och ett starkt stöd från allmänheten, har det under lång tid varit hårt kritiserat från flera partier och tunga aktörer. Sedan 2009 har också strandskyddet inskränkts på flera sätt när det gäller landsbygdsutveckling, småvatten och tidigare 300-metersutvidgningar. Och nu är en reform på gång.
”De förestående förändringarna är oroande”
I en av januariavtalets 73 punkter läggs ramarna fast: ”Strandskyddslagstiftningen behöver göras om i grunden genom en ökad differentiering”. Det ska, enligt avtalet, bli lättare att bygga strandnära, särskilt på landsbygden. Samtidigt ska strandskyddet ”om behov finns” förstärkas i högexploaterade områden för att värna obrutna strandlinjer, den allemansrättsliga tillgängligheten och miljön. En utredare har tillsatts, betänkandet ska vara klart senast 30 november 2020, proposition ska lämnas till riksdagen hösten 2021 och lagändringarna träda i kraft 1 januari 2022.
De förestående förändringarna av strandskyddslagstiftningen är oroande. Om utredningen och sedermera ny lagstiftning landar i fel slutsatser kan det leda till den största minskningen av svenskt naturskydd någonsin. Helt avgörande är att skrivningarna om förstärkt strandskydd för att värna obrutna strandlinjer, allemansrätt och områden som redan är högt exploaterade förverkligas. Eventuella lättnader i strandskyddet i glesbygdsområden måste förenas med stränga krav som styr bort från områden med höga natur- och friluftsvärden. Länsstyrelsernas övervakande roll måste finnas kvar och tillräckligt med resurser avsättas för denna. Det nya regelverket behöver också lösa problemen med den omfattande felaktiga dispensgivningen i kommunerna och säkerställa att det inte leder till byggande utmed vatten på ett sätt som ökar samhällets sårbarhet för klimatförändringar.
Kortsiktiga beslut om strandskyddet kommer att vara mer eller mindre oåterkalleliga, vilket är särskilt allvarligt då strandzonernas skyddande förmåga eroderas för all framtid i en tid av ökade klimatproblem. Låt oss därför hantera strandskyddets unika värden med stor varsamhet. Vi förväntar oss kloka beslut baserade på vetenskap och långsiktighet.
Ordförande Johanna Sandahl och generalsekreterare Karin Lexén
