Linnéa Falk, Sofia Ekarv och Ulrika Strand från MR-fonden skriver att mänskliga rättigheter behöver prioriteras under FN:s klimatmöte COP29. Bilder: MR-fonden
”Sveriges regering måste skydda de mest utsatta”
När klimatförändringar riskerar människors liv och hälsa är det avgörande att inkludera mänskliga rättigheter i miljöpolitiken, men i stället skär Sveriges regering ner på klimat- och biståndsfinansiering. Så låt klimatmötet COP29 bli en vändpunkt där vi höjer ribban, skriver företrädare för Fonden för Mänskliga Rättigheter.
I juli 2022 fattade FN:s generalförsamling ett banbrytande beslut som fastslår att en ren, hälsosam och hållbar miljö utgör en mänsklig rättighet. Denna resolution, stödd av 161 länder inklusive Sverige, markerar en viktig förändring i hur vi ser på miljöfrågor i relation till mänskliga rättigheter.
Häromveckan deltog klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) på COP16 i Colombia, där globala åtaganden för att skydda och bevara den biologiska mångfalden diskuterades. I sitt anförande försäkrade ministern att Sverige står bakom klimatramverket Kunming-Montreal.
Samtidigt läcktes förslag från en statlig utredning, om att underlätta avverkning av fjällskog i Sverige, publicerat i Dagens Nyheter den 29 oktober 2024. Förslaget strider mot Miljömålsberedningens förbud mot avverkning av urskogar och naturskogar, och riskerar leda till allvarliga konsekvenser för den biologiska mångfalden och Sveriges klimatpåverkan.
Regeringens höstbudget visade dessutom på nedskärningar både inom klimat- och miljöområdet och internationellt bistånd, vilket kraftigt begränsar möjligheterna att minska våra egna utsläpp och stötta låginkomstländer i deras klimatomställning. Romina Pourmokhtaris löfte om att Sverige ska uppfylla målen i Kunming-Montreal-ramverket klingar därför något falskt.
Enligt FN:s människorättskommission är klimatförändringar ett akut hot mot mänskliga rättigheter eftersom de direkt påverkar rätten till liv och hälsa genom att öka risken för naturkatastrofer, sjukdomar och brist på livsnödvändiga resurser. Rätten till bostad och en säker miljö hotas också av översvämningar och extremväder som förstör hem och tvingar människor på flykt. De mest sårbara drabbas värst.
I Sverige råder en ökad risk för översvämningar, torka och vattenbrist, där delar av Norrland och kustområden pekas ut som de mest utsatta. Låginkomsttagare får svårt att ha råd med mat när priserna stiger på grund av försvårat lantbruk, och de som är i behov av vård och omsorg blir mer sårbara under översvämningar eller torka. Här ser vi tydligt hur mänskliga rättigheter och klimatfrågor är sammankopplade.
Samtidigt är mänskliga rättigheter avgörande för miljön. Genom att säkerställa att människor kan delta i beslutsfattande processer som påverkar deras livsmiljö, kan vi bygga en mer hållbar framtid. Detta kräver ett starkt civilsamhälle som skapar förutsättningar för informerade beslut, samt tillgängliga resurser som möjliggör sänkta utsläpp, ökad biologisk mångfald och en rättvis omställning.
Här har Sveriges regering ett ansvar. Att kapa biståndet och stödet till civilsamhället nationellt och globalt påverkar inte bara miljön och klimatet negativt, utan även vår skyldighet att leva upp till våra människorättsliga åtaganden.
Vi står vid ett vägskäl. Sveriges regering har en unik möjlighet att föregå med gott exempel och sätta en standard för globalt ledarskap i arbetet för en hållbar och rättvis framtid. Klimat- och miljöministern och bistånds- och handelsminister Benjamin Dousa (M) måste agera. Det handlar om att följa internationella åtaganden och att skydda de mest sårbara i samhället.
Vi vill understryka vikten av att finansieringen av miljö- och klimatåtgärder prioriteras och att mänskliga rättigheter integreras i all miljöpolitik. Varför inte föregå och höja ribban redan till nästa stora FN-möte, klimatmötet COP29 i Azerbajdzjan som startar i dag 11 november?
Linnéa Falk, Sofia Ekarv och Ulrika Strand, Fonden för Mänskliga Rättigheter (MR-Fonden).
