Tack för nio år av miljökamp

Det har på många sätt varit en speciell vår. Dagligen har vi blivit påminda om krigets fasor.

I stora delar av Sverige har det varit ovanligt kallt, medan det från Europas olika hörn har rapporterats om både extremtorka och mer omfattande skyfall än vanligt. I Torne älv har vårfloden inte varit så omfattande på 50 år. Sverige har varit ordförande i EU:s ministerråd.

Och mitt i allt detta har det på ett personligt plan inte gått en dag utan att jag har tänkt: Nu är det snart dags för avsked. I nio år har jag varit Naturskyddsföreningens ordförande, och på stämman i Västerås den 17-18 juni avgår jag.

Det har varit nio otroligt roliga, omtumlande, lärorika och spännande år. Mycket var på många sätt annorlunda när jag tillträdde år 2014.

Klimatdebatten befann sig fortfarande i ett läge där vissa aktörer inte riktigt tog klimatkrisen på allvar. Men det hade börjat röra på sig. År 2016 trädde Parisavtalet i kraft och 2018 den svenska klimatlagen.

Allt fler företag satte upp ambitiösa mål om nettonollutsläpp. Många kommuner tog stora kliv framåt. På EU-nivå inleddes det omfattande arbetet med den gröna given med tillhörande skärpta klimatmål.

Men vindar vänder, som bekant. Ledare som Donald Trump i USA och Jair Bolsonaro i Brasilien gjorde intåg på den politiska scenen och klimatskepticism fick luft under vingarna. I dag är klimatfrågan en del av det så kallade kulturkriget samtidigt som ett ambitiöst klimatarbete är en självklarhet på såväl EU-nivå som i många kommuner och företag.

Debatten om biologisk mångfald och vikten av frisk natur hade 2014 inte någon självklar plats på ledarsidor, i det politiska rummet eller i näringslivets styrelser. Än mindre kopplingen mellan klimat- och naturkrisen och att de båda behöver hanteras parallellt.

Naturskyddsföreningen har strävat på med en envis lokal, nationell och global kamp för frisk natur med rik biologisk mångfald i skogen, jordbruket, i haven, sjöarna och vattendragen.

År 2015 kom Agenda 2030 med de 17 globala utvecklingsmålen, som på ett mycket tydligt sätt klargör hur allt hänger ihop: att ett stabilt klimat och friska ekosystem är förutsättningen för att de sociala och ekonomiska målen ska kunna nås.

I World Economic Forums årliga Global Risks Report toppar klimat- och naturkrisen listan över de tio allvarligaste riskerna världen står inför. I EU:s gröna giv har såväl klimat som biologisk mångfald och spridning av miljögifter central plats.

Sedan 2014 har den så kallade trippelkrisen – den globala uppvärmningen, förlusten av biologisk mångfald och spridningen av miljögifter – rört sig från en om-fråga till en hur-fråga. Ingen seriös debattör kan längre ifrågasätta om det pågår en trippelkris, den stora stridsfrågan handlar i dag snarare om hur den ska lösas. Det är en viktig skillnad.

Vi är många som delar en kombinerad känsla av frustration och längtan. En längtan efter en hållbar framtid och en frustration över att omställningstempot är för långsamt och över de hinder – eller om de kanske ska betraktas som vägbulor – som dyker upp i vårt arbete. Jag vill tacka alla er. Tack alla medlemmar. Tack alla medarbetare. Tack alla ni som på kvällar och helger kämpar för Naturskyddsföreningen.

Det har varit en ynnest att få dela miljökampen med er. Vi ses.

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen