Vargen – fridlyst men inte fredad

Vargar förekommer i flera av våra folksagor och presenteras då nästan enbart som sluga, listiga och framförallt som ett ständigt hot. De flesta av oss är nog bekanta med sagan ”De tre små grisarna”, som bygger sina hus för att undkomma den pustande och frustande stygga vargen.
Den verkliga vargen i våra skogar är idag en hotad art. Det finns få vargar och det kan generera problem med inavel. Sverige har mycket goda förutsättningar att hysa våra rovdjur, vi är ett stort, glest befolkat land med enorma naturområden med mycket vilt och ändå är vi ett av EU´s länder med minst antal vargar i förhållande till yta och folkmängd.

Jakt som hobby och nöje

Naturvårdsverket är den myndighet med uppdrag av regeringen som ansvarar för miljö- och naturfrågor. Trots att de själva konstaterat att vargstammen minskat under de senaste inventeringarna och att det på deras hemsida går att läsa att ”licensjakt främst ska användas för att begränsa rovdjursstammarnas storlek”, så har Naturvårdsverket delegerat beslutsrätten om fortsatt licensjakt till landets länsstyrelser.

I januari 2018 hade 2247 jägare, varav 270 utländska, registrerat sig hos Naturvårdsverket för att delta i en av staten utlyst licensjakt på 22 fridlysta vargar, en jakt som bland annat Svenska Jägareförbundet kräver. Jägareförbundet är en intresseorganisation med statligt uppdrag och medlemmarna har jakt som hobby och nöje. På medlemssidan skriver de att de aktivt bidrar till att Sverige är ”ett av världens bästa jaktländer”.

De arbetar också för att ”jägarna ska kunna fortsätta njuta av de jaktmöjligheter som finns, utan onödiga regleringar eller andra hinder”.

Motsägelsefullt och märkligt

Det är motsägelsefullt och mycket märkligt, att de å ena sidan lobbar mot politiker för sina medlemmars intressefrågor och å andra sidan har ett uppdrag av riksdag och regering, med statliga bidrag. Det så kallade allmänna uppdraget, som förbundet haft sen 1938, innebär bl.a. att se till att myndigheter och allmänhet får objektiv information om jakt och viltvårdsfrågor.
Hur kan våra politiker inte se det paradoxala i detta? Vilket annat uppdrag inom svenskt myndighetsutövande har under 80 (!) år kunnat pågå utan upphandling? Det borde ligga i politikernas intresse att försäkra sig om att de har de bäst lämpade för sina uppdrag.

Krävs 600 vargar i landet

I april 2015 fattade regeringen beslut om att Naturvårdsverket skulle utreda vad som är en gynnsam bevarandestatus för varg i Sverige. Forskningsprojektet ”Claws and laws” slutrapport presenterades 6 februari 2018 och framförde då att det krävs 600 vargar i landet för en gynnsam bevarandestatus. Trots den slutsatsen kommer inte Naturvårdverket ändra sin aktuella siffra på 300 vargar som tillräcklig. Maria Hörnell Willebrand, chef för Viltanalysenheten på Naturvårdsverket meddelar att de inte kommer att vidta några åtgärder på grund av den här enskilda forskarrapporten, med hänvisning till att den inte beställts av Naturvårdsverkets viltenhet, utan Naturvårdsverkets miljöforskningsenhet. Naturvårdsverket tar alltså inte till sig faktaunderlag som den egna organisationen tagit fram? Hur ska man som svensk medborgare då ha förtroende för att de tar till sig andra underlag de får ta emot inför viktiga beslut om landets vargar? Och hur ställer sig våra politiker till Naturvårdsverkets hållning i frågan?

Hur gick det nu för de tre små grisarna i sagan? Jo, de byggde tre olika, mer eller mindre bra hus för att undkomma vargen. Det sista ett hus av sten som vargen inte kunde blåsa, pusta och frusta sig in i. Är det inte just det, allt handlar om? Att hitta och bygga strategier för en samexistens med vargen? När vi läser sagan missas tyvärr ofta den ack så viktiga sensmoralen som går ut på att om vi bygger strategier kan vi leva tillsammans, varg och människor. I sagan ett stabilt hus. I vår verkliga värld allra bäst genom korrekt kunskap om hur vargar lever och väl grundade politiska beslut, tillsammans med ett och annat rovdjursstängsel för vår tamboskap.

Så frågan är: vad våra folkvalda politiker som överordnade och ansvariga kommer att göra för den svenska vargstammen och dess bevarande efter valet 2018?
Vad är det egentligen för politiker som krävs för att vargen inte bara ska var fridlyst utan också fredad i Sverige – finns dom?

Av Maria Ljung

Detta är en debattartikel där innehållet och åsikterna är artikelförfattarens. 

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln på Sveriges Naturs Facebooksida

Du kan också kommentera på Twitter:

Bra frågeställning. De förtroendevalda ger intrycket av att mer stödja de vargnegativa jägarna. Det inklusive det parti undertecknad är aktiv och medlem i dvs #socialdemokraterna @socialdemokrat . Bedrövligt.

— Ronny Fredriksson (@RonnyFredrik) 7 maj 2018

Källhänvisningar:

www.regeringen.se/artiklar/2015/05/rovdjurspolitik
www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/sa-ofarlig-ar-vargen?cmpid=del%3A20171222%3Asa-ofarlig-arvargen%3Anyh%3Alp
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fridlysning
https://www.rovdjur.se/om-rovdjur/vargfakta/
https://www.naturvardsverket.se/Om-Naturvardsverket/
https://jagareforbundet.se/aktuellt/forbundsnyheter/2017/09/jagareforbundet-kraver-en-aktiv-vargforvaltning/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Jägareförbundet
http://www.regeringen.se/rapporter/2004/10/precisering-av-svenska-jagareforbundets-allmanna-uppdrag-att-leda-delar-av-viltvarden-och-jakten-i-landet/
https://jagareforbundet.se/medlem/
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/682752?programid=1316